Vi Henry o Gunvy Andersson
är numera ett så kallat medelålders par. Vi har två vuxna barn och 10
barnbarn. Vi bor i Möklinta som ligger mellan Sala o Avesta.
Vi flyttade hit från Stockholm 1 mars 1983. Vi började 1979 bygga en
sommarstuga av två manskapsbodar som senare skulle säljas för att få
ihop en insats till
ett hus i Stockholm.
När den lilla stugan blev klar för försäljning och en köpare visade sitt
intresse för den hade jag blivit förälskad i vårt lilla hus och kunde
inte sälja det. Efter ännu ett försök att sälja huset då jag åter sa nej
till köparen blev mäklaren ordentligt arg på mig och sedan var vi inte
välkomna till honom längre.Då bestämde vi oss för att behålla huset som
sommarstuga. Efter några år beslöt vi oss för att flytta hit permanent
och sen har huset bara blivit större med tiden och ingenting verkar bli
helt klart.
Vi har ett litet åkeri med förnärvarande 2 st lastbilar med släp som
mestadels kör skrot över hela landet och en del till Finland. Henry kör
den ena bilen själv och därför ligger han ute och kör hela veckor. Själv
sköter jag bokföring och löpande uppgifter som medföljer ett företag .
Jag är även delägare och VD för en lastbilscentral där jag också sköter
bokföring samt annat kontorsgöromål.

5
Jaffa & Husse
samspråkar....
Så började vårt liv med hundar
1968 hade vi en flyktig bekant som hade en shäfertik, han i sin tur
hade en granne som hade en helt underbar rottweilerhane. När denna dam
löpte och ägarna skulle bort låstes hunden in i garaget. Trots denna
åtgärd lyckades dom inte hålla hanen på avstånd. Han lyckades på något
vis bryta sig in i garaget och dom lyckliga tu rymde och var spårlöst
borta i tre dagar.Denna tur resulterade självklart i en kull valpar. Då
vi fick se dessa valpar kunde vi bara inte säga nej. Vi fick King i vår
ägo för en summa av 40 kr.
King var underbar men väldigt vaktig med sin familj och skulle ha full
koll så inget hände varken barnen eller matte o husse.
1970 fick King flytta till min bror o svägerska för med småbarn i huset
som hade kompisar som kom o gick hela tiden blev det jobbigt för både
King och oss att hela tiden att ha koll på vem som kom. Han fick ett bra
liv hos mäniskor han kände och älskade.
Det blev även några år med enbart katter
1977 kom våra bästa vänner och grannar upp till oss en kväll och
visade upp sin nyinköpta newfoundland. 11 veckor veckor gammal var han
och söt som en liten sockerbit som ni förstår.Dom hade inte nämnt ett
ord om att dom skulle köpa hund till oss. (det var väl fina bästa
vänner?).
Självklart blev jag helt sjuk och väldigt avundsjuk också.
Jag ville ju också ha en hund. Men min käre man sa prompt NEJ vi
bodde ju i lägenhet så vi skulle inte ha hund. Så sa han !!!!!
"Om vi någonsin flyttar till landet får du ha hur många katter o
hundar du vill". (dom orden har han ångrat många gånger) Skam den
som ger sig.
Vi tog lilla Charlie som han fick heta och la honom på bröstet på Henry
där valpen burrade in sitt lilla huvud under hakan på Henry la sig
tillrätta och somnade. GISSA VEM SOM SMÄLTE DÅ.
Jag fick ringa och fråga om det fanns en valp till mig också. Det fanns
det och jag åkte omgående till Ivanhoe´s kennel i Vallentuna och köpte
en liten tik IVANHOE AGATHA som fick namnet Tanja.
Tanja fick med tiden en valpkull på 12 valpar varav 9 levde. 8 st hanar
och 1 pytteliten tik.
Vi bodde fortfarande i lägenhet 2 trappor upp och jag kan inte
rekommendera en sådan kull i lägenhet.Det var ganska jobbigt kan jag
lova i synnerhet när jag
ville vänja dom att vara ute lite också.
Jag tog Tanja och alla valparna i hissen och sen ut på promenad.
Jag behöll en valp i kullen. En liten underbar kille som fick heta Arro.
Arro blev bara 11 mån och jag har aldrig riktigt fått veta varför men
dom trodde
att han hade sockersjuka. Utredningen hann aldrig bli klar innan han
dog.
Tack och lov var det bara han i kullen som blev sjuk.
1983 flyttade vi från Brandbergen till Möklinta. Nu kom min mans ord
till
nytta.Jag kunde ha både hundar o katter (hur många jag ville)
En katt Smulan flyttade med oss från Stockholm och snart fick vi en till
en hane såklart. Tanja var med och sen köpte vi vår första bruna njoffe
SEABORN´S BALDER (Lilleman). Ett år senare fick Tanja en kull på 15
valpar varav 12 levde. När valparna var tolv veckor fick vi hem en
inköpt svart tik SOLBRO´S ELEGANCE. (Wickie)
Lilleman blev bara 2 år.Han dog i hjärtfel. När han var borta slutade
Wickie leka hennes päls tappade all glans hon ville inte äta och hon
sörjde så hårt att vi trodde vi skulle mista henne med.Hon och Lilleman
hade varit oskiljaktiga. Vi förstod att hon måste få en ny kompis, Tanja
var 7 år och ointressant.
Så kom BERGAKUNGEN´S PROUD ANNIE till oss (Myran). Wickie blev
överlycklig över denna valp och blev sig själv igen. Med tiden fick
Wickie en liten kull på 4 valpar. 3 hanar ock 1 tik.
Senare fick även Myran en kull, det var 12 st varav 9 levde. Myran och
Wickie skötte om denna kull gemensamt.
Vi ville åter ha en brun njoffe och självklart skulle det vara en hane.
Nu köpte vi CROYDIE´S GREAT ROCKY.
Wickie och myran var inte speciellt intresserad av denna lilla herre så
dom fick med sig valpen till skogs och kom efter ett tag hem själva. Vi
letade förtvivlat efter Rocky och efter ca en halvtimme hörde vi valpen
gråta i högan sky på en åker. Vi kunde rädda hem honom igen och sedan
fick vi passa dom 2 damerna så dom inte lurade med sig valpen igen.
Det verkade som om dom skulle göra sig av med honom. Dra till skogs och
lämna honom där.
Vi parade Wickie och Myran några gånger men ingen av dom fick några fler
valpar. Både Tanja och Myran lurade oss grundligt med att bli kraftigt
skendräktiga .
Nu gick några år med våra hundar. När Rocky var 6 år gammal fick vi låta
honom somna in på grund av att han blev aggressiv mot barnen.
1989 somnade Tanja in, hon blev 11.5 år gammal.
1996 somnade även Wickie in 12.5 år gammal.
1997 var det Myrans tur hon blev en månad från 13 år.
Efter 20 år med njoffar i huset var det fruktansvärt tomt och trist utan
en enda hund.
I 2 år väntade vi på en ny valp.Den var beställd från Krambjörnen´s
Kennel. Efter lång väntan fick jag äntligen hem min nya valp.
Jag ska ärligt erkänna att jag tror att Camilla och Johan Folke var
ganska trötta på mig när jag rände där varenda vecka och tittade på
valparna men det kunde jag inte ta någon hänsyn till tyvärr för jag höll
på att längta ihjäl mig efter valpen.
Jag hade beställt en tik från början eftersom jag hade haft sån otur med
mina hanar och mist dom av olika orsaker medan alla mina tjejer blev
gamla och jag fick behålla dom i många år.
Efter övertalning av min dotter Benita blev det till slut en hane
KRAMBJÖRNEN´S I'M SIMPLY THE BEST. Jag vet att man inte ska ha samma
namn som på en tidigare hund men efter övertalning från barn och
barnbarn blev detta en ny Lilleman. I slutet av år 2002 kom även
KRAMBJÖRNEN´S LET THEM WHISPER (Jaffa ) till oss.
Dessa är nu våra 4 njoffar som hela vårt liv kretsar omkring
START
|
|